svedese / la cultura non isola

Öarna är delarna av en mark som blommar ur havet. De är skyddade av havet och separerade från kontinenterna vars mark ser ut som fast, bred, korsad av de tusen händelser och rörelser som manipulerar och korrumperar fastlandet och dessutom gör det äldre. Däremot är öarnas mark flytande och innesluten. Öarna kan bli bebodda igen och renoverade. De kan vara världar i världen, med alla sina regler. Låt oss tänk på Atlantis, på Utopia, på Robinson Crusoes ö.

Hur många öar och hur många utopier har uppstått och sjunkit ner under tiden? Filosof Jacques Derrida skriver: "Vad är en ö? Det finns ingen värld, det finns bara öar”. Därför när vi tänker på öarna tanker vi också på den värld vi lever i: öarna blir dess metaforer.

Då är öarna platser och modeller. Deras fysiska egenskaper är inte bara geografiska, de är också spår av människornas konst och kultur. Av denna anledning är öarna platser för forskning och kunskap: de är modeller av de samtida kulturerna. I sig gömmer de livets mening och processerna som står i grunden till identitets konstruktion och de-konstruktion: öarna är ‘riskzoner’ och möjligheter för en ny början och en förnyelse. En ö är flyktvägen par excellence, den döljer skatter och är ett sätt att söka efter lyckan.

När man ser en ö vid horisonten, är den en spegel av vad vi är: vår intima ursprungliga form.

Michel Tournier jämför öarna med det mänskliga hjärtats diastoler och systoler. Ön är den magiska cirkeln som omsluter och skyddar. En säker plats, det kosmiska ägget, Edens lustgård, en kärn omgiven av foster- havet, en symbol för ‘moder’, en ‘återkomst till livsmodern’. Integration, medkänsla, omsorg, generositet: är de väsentliga element som vårt kulturella program är byggt på.

Ön är också en mental plats: den är tanken som tar form från livets djup: "Öarna är som idéer. Öde, fascinerande. De fungerar som reserver: de fångar berättelser och skyddar människorna sedan den första dikten blev skapad " (Maylis de Kerangal).

Ön är en bild, en symbol, en idé. Den är dock en konkret plats som domineras av sina egna relationernas fluss, av ankomster och avgångar: "Vi kommer och går. Ön uppmanar sig själv att korsa havet runt omkring sig och att nå andra länder "(Jean-Luc Nancy). Ön är genomsläpplig och öppen.

Att studera öns komplexa imaginära universum innebär att upptäcka dess mytiska och arkaiska rötter; det innebär också att projicera alla våra behov och önskar på en ‘bild-plats’.

Ön är oppositionernas rike: öppenhet/stängning, frihet/fängelse, närhet/distans.

Allt detta ligger till grund för vårt kulturprogram “Procida: Italiens kulturhuvudstad 2021”. Vårt är det privilegierade perspektiv där den eviga kampen mellan känslan av tillhörighet och behovet av att bekräfta sin egenhet pågår.

Vårt projekt har ett dubbelt perspektiv. Ett som vi kallar horisontellt och beskriver Procidas kreativa livet med dess vitala ekonomiska och kulturella aktiviteter. Och ett annat, som vi definierar som vertikalt, som sätter människan i centrum, och innebär en riktig resa in i folkets minne, I deras själar och medvetande.